Vilken befrielse och lycka

För två år sen trodde jag aldrig att jag skulle känna så här. Var mitt inne i ett förhållande och var helt säker på att det var det bästa som hänt mig. Idag tycker jag att någonting helt annat är det bästa som hänt mig, och det var att bli dumpad! Hur kan det kan vara det allra bästa? Det var ju trots allt jag som blev dumpad, låg där förkrossad och trodde att livet var slut. Men det var då mitt liv började. Det var då jag kunde bli glad igen, något jag inte varit på länge, vilket jag inte förstod förrän efteråt.

Det blev som en helt ny fas i mitt liv. Efter x antal jobbiga veckor ensam och lessen, bostadslös och arbetslös, så av nån konstig anledning löste sig allt en och samma vecka. Denna vecka som verkligen blev en start på något nytt var verkligen händelserik. Jag fick jobb, någonstans att bo och till råga på allt träffade jag en karl (som jag visserligen bara dejtade ett kort tag). Denna karl gav mig ny energi, nytt självförtroende och smak på det liv jag levde innan jag blev sambo.

Det konstiga är att jag ändå strävar efter att träffa mr right samtidigt som jag tycker det är helt underbart att vara ensam och singel. Jag känner mig faktiskt ganska kluven när det gäller att träffa någon ny. Det skulle vara helt underbart att känns ruset för någon igen, men det ska nog mycket till för att jag ska göra det. Idag kan jag dissa en karl som vill dejta mig bara för att jag tycker han har fula skor (ganska ytligt jag vet). Jag tror jag letar efter dem mest löjliga fel bara för att slippa.

En dag som denna (alla hjärtans dag) tycker många det är ganska trist och deprimerande att vara singel. Jag tycker det är synd att någon ska behöva känna så, jag tycker det är ganska skönt. Har ju inte varit singel denna dag på flera år, måste säga att det är en befrielse att slippa hela grejen.

Och jag tänker på dig ikväll Liljis, du som just nu befinner dig på andra sidan jorden! Jag hoppas du ser ut genom ett fönster och ser stora virvlande snöflingor i luften, och tycker som jag, att det är ganska nice trots allt att vara ensam en dag som denna.

Platspaxande tanter

Det finns en tant som åker tvärbana och tunnelbana samtidigt som mig på morgonen, det är ju lite så att man börjar känna igen folk som åker kommunalt samtidigt som en själv... tragiskt. I vilket fall som helst, jag kallar henne för pälstanten. Hon har nämligen en fuskpäls som e prickig och är en sån där tant som tycker alla tanter ska ha företräde till sittplatserna. Igår morse gastade hon högt och tydligt i vagnen till en annan kvinna som klev på som hon kände, att hon paxat en plats åt henne så alla skulle höra. Och våga den som satte sig där! Platspaxande tanter kan verkligen få en att kräkas på att behöva åka kommunalt på morgonen. Inte för att jag behövde sitta men det kanske fanns andra som behövde det bättre som nu snällt fick stå för att pälstanten "paxade" platsen. Det är ungefär som att man ska börja köra med att "jag sa faktiskt stjärnstopp" eller "haha jag har galaxnyckeln så det är mitt säte".

Säger bara en sak: Grymt skönt att det är fredag imorrn och att det faktiskt är mycket mindre folk på tuben så man slipper stå med folks morgonandedräkter närmare än på replängds avstånd...

måndagspiss och fredagslycka

i två veckor har det varit 2007, och årets första arbetsvecka är över. när måndagens morgonrutin skulle kicka liv i en allt annat än utvilad kropp var tillvaron inte helt på topp. en dusch, rakning, frukost och tunnelbaneresa senare kändes allt fortfarande segt och jobbigt.

plockade upp en halvlitersflaska cocacola och en burk red bull i pressbyrån mitt emot kontoret. för att skaka lite liv i mitt trasiga inre, och med en stilla förhoppning om att den söta tjejen med sitt galet underbara leende skulle vara på plats. men det var hon naturligtvis inte. typiskt. över vägen, upp några trappor och in på kontoret. tog ett par djupa andetag och fiskade upp laptopen. nytt år, ny vecka, nya möjligheter.

my ass.

massa saker utanför min kontroll såg ut att gå om inte åt skogen, så i alla fall rakt in i närmsta buske. hade redan målat upp fullt med alternativa vägar att gå. vill ju vara på ett ställe där det går bra. såklart. och där och då, med en nyöppnad red bull i handen, tittandes ut mot ett grått och vått och mörkt och trist stockholm, då kändes allt piss. inte sådär lite mesigt måndagspissigt, utan mer fan-var-ska-jag-ta-vägen-med-mitt-helt-jävla-uppfuckade-liv-pissigt.

men. alltså. vad hände? några dagar senare hade alla pissiga omständigheter fixat sig. allt föll på plats, allt rörde sig framåt, att hela veckan var en orgie i stress gjorde ingenting. och när jag på fredagsmorgonen klev in på pressbyrån för att skaffa min dagliga dos av koffienhaltiga kolsyredrycker så var det hon. den söta. med leendet. som var på plats. en grym start på en fredag som bara blev bättre och bättre. och när åtta timmar arbete var över så kändes hela tillvaron som en harmonisk liten trestegsraket mot framgång och lycka.

den vecka som började med huvudet nerstoppat i en mental pissoar slutade helt på topp. otroligt. förstår inte alls hur sånt här går till. hur allt bara vänder. men trevligt är det. nollsju känns redan som ett vinnarår. nice.

Nyåret, sett från den andra sidan

Visst började nyår bra. Såg till att sussa till kl 11 för säkerhets skull, eller, hehe, hade kunnat sova X antal timmar till... Städade hela lägenheten eftersom mamsen skulle komma förbi på fika. Tog en paus för att bättra på brännan lite, väl nere på "beachen" var det kö, det var visst fler som hade samma tanke som jag. Fånigt tyckte jag, fnös lite och tog hissen upp igen. Det var väl kanske här hela tidsplanen sprack, eller det bidrog till det hela eftersom
det låg på schemat innan fikat...

Mamsen kom över på fika som planerat, var väl något så när inom tidsramen. Några dammsugare senare var det dags för ett nytt försök att snygga till sig, gick betydligt bättre och ett antal minuter senare kände jag mig betydligt fräschare och varmare. Kände mig bara lite efter tidsmässigt tills jag kom på att byxorna skulle läggas upp... och naglarna målas... Suck.

Hopp in i duschen. Tror duschningen var klar ca en haltimme innan det var dags att vara borta... Ojojoj inte helt bra. Blev stressigt. Liljis var klar hyfsat i tid så klart, kom då på den briljanta idén att bjuda över på en drink. I och med att det tydligen tog en timme att komma hit så hann jag nästan bli klar. När liljis väl var här blandades två fina red bull vodka (mest för att jag saknade grogg virke och Liljis bara hade det hemma). Kontstigt nog grymtades det om att drinken var stark, vet inte om det är jag som är kass på att blanda eller bara svag för spriten, eller både och haha. Nagelmålning och drink, min melodi det. Val av handväska och sen bar det av mot middagen i en taxi. Bara typ sådär en och en halv timme försent...

Framme, förätten var redan intagen och alla höll på att ta varmrätt när vi kom... Lite pinsamt, men det var ju trots allt fel på "kollektivtrafiken". Av någon anledning kändes allt sjukt stressigt. Den trevliga värden sa hela tiden att det inte var något att känna sig stressig över, och han hade ju rätt. Men men, det var så det kändes, förrätten slank ner fort och sen högg vi in på huvudrätten. Liljis tog en babyportion, så var det faktiskt, min var, enligt min mening lite större haha. Men det var för att vi bjöds på potatisgratäng, mmmm, ooops, bjöds... jag har fortfarande inte betalt för maten... hehe, potatisgratäng är lite av min favorit. Skulle kunna äta bara det med inget till. Till maten dracks vin och diverse andra smakfulla drycker, jag körde på en
flaska mousserande.

När det gäller alkoholintaget kan man väl säga att Liljis var lite för full och jag var rätt kranky hela kvällen för att jag inte kände mig full. Liljis skratt blev under middagen, ja menar redan innan vi ätit klart, haha, mer och mer högljudda, och allt jag sa verkade vara sjukt roligt i hans öron. Liljis du ska ha full cred för det! Det var nog det bästa under hela kvällen.Hällde i mig en flaska innan tolv och hade lämpligen en till som jag öppnade på tolvslaget. Vi kollade på alla
trevlig fyrverkerier över stan, och när skansen kört sitt så skippade jag och Liljis att titta på fyrverkerierna för att se om det fanns annat att spana på... Av någon anledning var det ont om span, vilket det tidigare år inte varit. Detta år bjöds det bara på femtonåringar och gamla par, det funkar ju inte. Så lite besvikna gick vi in igen. Det var nu Liljis försvann... in på toan. Vet inte riktigt vad jag gjorde under tiden. Jag och en annan tjej gick på jakt i huset, tidigare år har det kryllat av fester, detta år var det helt dött, suck, inga karlar så långt ögat kunde nå...

Jag och Liljis kom till festen med förhoppningen om att det skulle finnas en massa trevliga singlar där. Han hoppades på nån fräsch sjuksköterska och jag hoppades på, ja jag hoppades bara på nån trevlig och fräsch karl... Det visade sig att typ nästan ingen var singel där, för mig var urvalet inte större än att det var en person som var singel, och han drack knappt en droppe... och hann gå medan jag var ute och spejade i huset, haha.

Liljis befann sig som sagt på toaletten och spydde, och jag försökte förgäves bli fullare, men det verkade inte funka. De andra på festen umgicks par om par, suck. Jag kollade till Liljis då och då så han överlevde kvällen. Ville vidare på en annan fest vi var välkomna till för att kolla utbudet där, men Liljis kunde omöjligt förflytta sig.

Tillslut tröttnade jag på att försöka bli full och tyckte det var dags att ta sig hemåt. Ringde en taxi, kändes fantastiskt att få tag på en... bara det att de sa att den skulle komma om 10 men den dök aldrig upp... Efter att ha väntat i minst en timme! så tänkte vi att man kanske kunde fånga en i flykten, eller jag tänket det iaf. Väl ute på gatan var det bara att inse att man kan ge upp med en gång... Liljis försökte ringa taxi utan resultat. Som i en dröm dök den upp, bussen, 96:an mot Sickla udde! Vi hoppade på och anade inte att den skulle åka runt halva söder... men vi kom iaf fram tillslut. Liljis försökte förgäves hitta en taxi igen, så jag erbjöd min soffa.

Dagen efter tillbringade jag framför tvn... var lite små trött... Kändes faktiskt som en kass start på 2007... lite trist men sant...

Nyåret, ja jävlar

Nyårsafton. Det började ju så bra. Vi skulle iväg till en middag hos ett par på söder med typ femton andra personer, och skulle det bli en lite väl stiff känsla där hade vi andra alternativ på lager i Stockholms innerstad. Inget kunde gå fel. Vi hade sett fram emot kvällen i flera veckor och pratat länge om hur kul det skulle bli.

När det började närma sig avfärd mot lägenheten där middagen skulle äga rum, blev jag klar fortare än väntat. Så Sicklis tyckte att jag skulle komma över till henne på en fördrink innan vi gemensamt åkte vidare till middagen. Låter nice, tänkte jag och gick ner till tvärbanan för att ta mig bort till Sicklis. Men det fanns fler som hade tänkt åka tvärbana ungefär då. Istället för en behaglig resa på lite mindre än 20 minuter tog det bortåt en timme att ta sig hela vägen hem till Sicklis i en fullpackad tvärbanevagn. 

Nåväl. Tiden var ur led på flera sätt. När jag väl kom fram till Sicklis var vi redan en halvtimme försenade till paret med middagen. Äh fuck it, tyckte vi, och sa åt dem att börja äta medan vi roade oss med varsin drink istället för att stressa. Eller det där sista sa vi ju inte. Vi skyllde på kollektivtrafiken istället. Efter lite behagligt och harmoniskt drinkmingel tog vi en timme senare en taxi till söder och den väntade middagen. Och hamnade mitt i huvudrätten. När den obligatoriska skaka-hand-rundan med alla vi inte kände sedan tidigare var över hade det blivit dags att sätta tänderna i maten.

Maten ja. Jag hade inte ätit så mycket mer än frukost. Och en pytteliten yoghurt hemma hos Sicklis. Men aptiten var trots det inte helt på plats, så det blev minimala mängder middagsmat som åkte ner i magen. Både Sicklis och jag var stressade över att vara sist och försökte pressa i oss maten, men det verkade bara ge motsatt effekt, ingen av oss åt mer än en normalstor barnportion.

Däremot gick det bättre med alkoholen. Sicklis satte i sig en hel flaska skumpa parallellt med maten, och jag låg inte så långt efter med min vinflaska. Och ungefär här börjar minnesbilderna bli... uhm... lite suddiga. Jag tror att jag hade trevligt fram till 12-slaget ungefär. Så fort det blev ett nytt år gick det väldigt fort utför. Och ungefär en halvtimme in på ett sprillans nytt 2007 gick hela tillvaron raka vägen in i betongen. Vilket inte hänt sen nån gång i slutet av förra seklet. Jag parkerade på en toalett och kräktes oavbrutet i ungefär två timmar. Eller jag vet inte om det var oavbrutet, för jag tror jag somnade ibland. Sicklis hälsade på en eller ett par gånger och tröstade med en moderlig ton i rösten. Tror jag. Minns inte helt. Sicklis ville dessutom kolla med en av mina kompisar hur det gick med deras fest, och fick låna min telefon, men hon var väl inte helt spiknykter hon heller, så hennes sms gick av misstag iväg till fel nummer. Nu gick det till en rätt ofarlig person, vilket väl var tur. Jobbmobilen är ju full av nummer som verkligen inte alls nånsin borde få fyllesms. Sicklis hade i alla fall den goda smaken att inte fylla smset med den vanliga dosen obsceniteter. Tack, tack.

Ett par timmar efter midnatt bestämmer sig Sicklis för att ta sig hem, och då beslutar jag mig för göra samma sak. Överger min enda trygghet i tillvaron, toaletten, och får allmänt välmenande kommentarer om min bleka uppsyn. Vi lämnar lägenhten och vinglar ner längs Folkungagatan, fryser, och inser att det är helt omöjligt att få tag på transport hem. Det tutar bara upptaget hos taxibolagen. Jag vill bara spola fram livet till en dag när jag mår bra och har det varmt och skönt nån helt annan stans. Men så, mitt i vår frustration över världens allmänt onda tillstånd, dyker en buss upp från ingenstans. Och det står "Sickla Udde" på den. Helt otroligt. Vi kliver på, och jag försöker samtidigt få tag i en taxi som senare kan ta mig från Sickla Udde till Liljeholmen. Men det är fortfarande helt omöjligt. "Det finns inga lediga bilar i ditt område" säger en automatröst så fort samtalet kopplats upp. Nähä. Suck.

När bussen till slut kommer fram till sin ändhållplats fortsätter det att gå åt skogen med mina taxiförsök. Sicklis, en omtänksam människa, förbarmar sig över mitt havererade tillstånd och erbjuder sovplats. Min tacksamhet når i det ögonblicket astronomiska proportioner, och en liten stund senare, ungefär samtidigt som solen tittar fram och hälsar på ett yrvaket 2007, så somnar vi.