Vilken befrielse och lycka

För två år sen trodde jag aldrig att jag skulle känna så här. Var mitt inne i ett förhållande och var helt säker på att det var det bästa som hänt mig. Idag tycker jag att någonting helt annat är det bästa som hänt mig, och det var att bli dumpad! Hur kan det kan vara det allra bästa? Det var ju trots allt jag som blev dumpad, låg där förkrossad och trodde att livet var slut. Men det var då mitt liv började. Det var då jag kunde bli glad igen, något jag inte varit på länge, vilket jag inte förstod förrän efteråt.

Det blev som en helt ny fas i mitt liv. Efter x antal jobbiga veckor ensam och lessen, bostadslös och arbetslös, så av nån konstig anledning löste sig allt en och samma vecka. Denna vecka som verkligen blev en start på något nytt var verkligen händelserik. Jag fick jobb, någonstans att bo och till råga på allt träffade jag en karl (som jag visserligen bara dejtade ett kort tag). Denna karl gav mig ny energi, nytt självförtroende och smak på det liv jag levde innan jag blev sambo.

Det konstiga är att jag ändå strävar efter att träffa mr right samtidigt som jag tycker det är helt underbart att vara ensam och singel. Jag känner mig faktiskt ganska kluven när det gäller att träffa någon ny. Det skulle vara helt underbart att känns ruset för någon igen, men det ska nog mycket till för att jag ska göra det. Idag kan jag dissa en karl som vill dejta mig bara för att jag tycker han har fula skor (ganska ytligt jag vet). Jag tror jag letar efter dem mest löjliga fel bara för att slippa.

En dag som denna (alla hjärtans dag) tycker många det är ganska trist och deprimerande att vara singel. Jag tycker det är synd att någon ska behöva känna så, jag tycker det är ganska skönt. Har ju inte varit singel denna dag på flera år, måste säga att det är en befrielse att slippa hela grejen.

Och jag tänker på dig ikväll Liljis, du som just nu befinner dig på andra sidan jorden! Jag hoppas du ser ut genom ett fönster och ser stora virvlande snöflingor i luften, och tycker som jag, att det är ganska nice trots allt att vara ensam en dag som denna.

Platspaxande tanter

Det finns en tant som åker tvärbana och tunnelbana samtidigt som mig på morgonen, det är ju lite så att man börjar känna igen folk som åker kommunalt samtidigt som en själv... tragiskt. I vilket fall som helst, jag kallar henne för pälstanten. Hon har nämligen en fuskpäls som e prickig och är en sån där tant som tycker alla tanter ska ha företräde till sittplatserna. Igår morse gastade hon högt och tydligt i vagnen till en annan kvinna som klev på som hon kände, att hon paxat en plats åt henne så alla skulle höra. Och våga den som satte sig där! Platspaxande tanter kan verkligen få en att kräkas på att behöva åka kommunalt på morgonen. Inte för att jag behövde sitta men det kanske fanns andra som behövde det bättre som nu snällt fick stå för att pälstanten "paxade" platsen. Det är ungefär som att man ska börja köra med att "jag sa faktiskt stjärnstopp" eller "haha jag har galaxnyckeln så det är mitt säte".

Säger bara en sak: Grymt skönt att det är fredag imorrn och att det faktiskt är mycket mindre folk på tuben så man slipper stå med folks morgonandedräkter närmare än på replängds avstånd...